lyckopilleer

vi träffade varandra på ett konstigt sätt.
men jag är glad för det, jag tyckte så mycket om dig. du var den där jag ville ha, trodde det skulle bli du och jag.
faktiskt trodde jag det, du kom från ingenstanns vi kände knappt varandra. och jag tror att det var de jag tyckte så mycket om inga fördomar elr nått, vi lärde känna varndra genom att bara prata du och jag, du kännde inga som jag kände och jag kände inga du kände, det var så skönt du var bara min. i din närhet mådde jag bra. du var den som fick mig att verkligen glömma det mesta. men efter ett tag när vi blev upptagna med andra saker och spendera vi inte lika mycket tid mer  med varndra, båda gjore dumma saker och jag verkligen ångrar det.
jag ångrar det mer en nån sin för jag tror du endå skulle vara bra för mig. om vi bort ser vad som hände på slutet och vad vi bråkade om.. men du kanske har rätt vi var för olika, men jag tror endå att två personer kan vara tillsammans även om man är olika bara man verkligen vill men du kanske inte ville.
allt är så konstigt, när jag tänker på dig får jag ont i magen, så fort nån nämner ditt namn, blir jag både arg o ledsen. vi hann inte lära känna varandra så bra elr så mycket vi har inte varit vänner länge, men det känns som det att vi kännt varndra mer än vi gör.
det jobbiga är att jag saknar dig, det kan inte gå en dag utan att jag tänker på dig.